Freddes Blog

Inför valet funderar man på om SD kommer  in i riksdagen. Det som kanske är svårt att förstå är varför de faktiskt har en möjlighet till att göra detta. Det kan omöjligt vara så att 4%  av svenskarna är rasister. Är partiet egentligen rasistiskt och vill de hindra invandrare från att ta jobb från svenskar? Kommer valet att handla om jobben? Jag är rädd för att det kan bli just så, men det är konstigt att partiets ledare själv säger: “-Bor man i Sverige utan att vara svensk medborgare gör man ofta det för att man är här för att jobba. Så är det åtminstone i vårt Sverige.” Oj, kan det vara så att Sverige har en lång tradition av utländsk arbetskraft? Jag som är gift med en invandrare och har flera bekanta som kommer från alla världens hörn ser ett gemensamt mönster. Alla är här för att jobba. Undrar vad som skulle hända om vi inte tog in arbetskraft från andra länder. Samtidigt som SD tycker att det är bra om invandrar får jobb så snabbt som möjligt vill man inte att de ska ta jobben för svenskarna. Nu blir det komplicerat…

Kan det vara så att missnöjda svenskar ratar allianser som har undviker svåra frågor? Den politiker som är modig nog att ta upp frågan om invandring riskerar snabbt att bli kallad rasist och bränner sina chanser att komma in i riksdagen. Vi måste våga diskutera och vi måste våga prata mer. Annars kommer SD att åka snålskjuts på missnöje. Även om jag råkar svar stark för yttrandefrihet och demokrati, vore den pinsamt om ett parti med främlingsfientlighet  som huvudfråga tog sig in i riksdagen. Det hade säkert sett annorlunda ut om vi inte hade haft hög arbetslöshet.

Jag vet egentligen inte varför jag tar upp detta. Mitt ointresse för politik borde stoppa mig. Men jag tror jag håller på att tröttna på allianser. Det är kanske därför icke kompromissande partier som tar upp sakfrågor som de större partierna inte vågar ta upp växer sig starka. Mest fascinerade är frågan om integritet och yttrandefrihet i ett övervakningssamhälle. Är det ingen annan än piratpartiet som vågar säga nej?

Ok, nu när man har cyklat hela sommaren har man märkt stora skillnader i trafiken. Såhär ser det ut på västerbron. Första bilden är från början av augusti och den andra från slutet av augusti.

Det är skönt att glida förbi bilarna när man ligger i uppförsbacke. Anledningen till att jag glider förbi bilarna kan också vara att konditionen har förbättrats och att jag blitt starkare i benen. Jag brukar inte vara speciellt andfådd när jag kommer upp på krönet och kan njuta av utsikten över riddarfjärden. Idag låg den sänkt i ett dis och jag fick nästan en sydeuropeisk vinterkänsla. Den numera svala höstcyklingen har gjort att man måste klä på sig mer på morgonen och ta minst ett lager mindre på hemvägen. Snart så kommer mörkret också.

Idag har jag även provat F&S nya gym i hornstull. Det finns mer plats, men det är inte lika mysigt längre. Mest förvirrat. Det står lite maskiner överallt och jag behöver nog lära mig hitta. Det känns som om ytan inte är helt bra utnyttjad, vilket den var tidigare. När man kommer inte fanns det också en glasbur med nya maskiner i som jag inte sett tidigare. Jag fick känslan av ett rökrum där ingen ville vara.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att springa på asfalt. Min lilla löparrunda runt sjön trekanten har med åren fått en stig bredvid asfalten. Folk har helt enkelt valt att inte springa på den fina gång/cykelbanan och valt ett mjukare underlag. En del förespråkar barfotaspring, men ärligt talat så har jag efter några anatomilektioner inte möjlighet att förorda den trenden. Vi är skapta att springa barfota på afrikas savann, inte på asfalterade cykelbanor. Vid rolandshofsparken finns ett riktigt bra exempel på hur det gärna får se ut. Mer grus - folk gillar att springa.

sfd

Den här veckan har jag kommit igång med lite träning igen. Jag kunde knappt röra mig i morse och besöket på gymmet i förrgår tar ut sin rätt. Jag hade inte gymmat på flera månader och har nu brutal träningsvärk. Igår utsatte jag på nedre delen av kroppen med ytterligare 10 km löpning. Det blev en runda på milbanan i hellasgården. När jag närmade mig målet gick solen ner och lamporna tändes i elljusspåret. Jag såg de första gulnade löven på marken. September har ju bara börjat. Så, det jag tyckte att det var bästa att passa på att springa lite terräng innan det blir ordentlig höst, mörkt och ruggigt. Det som jag skulle vilja notera är att löpningen har gått bättre senaste veckan. Jag orkar springa längre än tidigare och kommer ihåg att jag var helt slut efter 6 km i början av sommaren.

Vi har stött på ett litet problem i integrationen. Efter att tjejen kom på att hon ville försöka bli Svensk medborgare har vi utforskat nytt territorium. Första hindret är övervunnet. Det kostar 1500 att ansöka om medborgarskap. Tja, vad ska man göra. Det är inte direkt happy hour, men det är väl lika bra att hosta upp. När Z passerat den tröskeln fyllde vi i en rigorös ansökan. Alla orginalhandlingar måste skickas in till migrationsverket i Norrköping. Detta betyder att hon måste skicka sitt pass med posten och vi vet inte när vi får tillbaka det. Jag kan inte minnas någon gång jag fått tillbaka orginalhandlingar från en myndighet. Kanske är det nog därför man inte brukar skicka in några och istället gå till t ex skattemyndigheten för att visa upp det. Jag ringde för att fråga om detta verkligen var nödvändigt. Först var alla handläggare upptagna och jag ombads ringa någon annan gång. Jag väntade 10 minuter och försökte igen. När jag kom till kön var det “Ett minuter kvar”. Var det ett skämt? Spelar det ingen roll hur svenskan är om det bara är invandrare som ringer? Är det jag som är för petig? I vilket fall som helst var det ironiskt att det var hos just migrationsverket som det var ett minuter kvar i kön. Det kunde ju ha varit svenska akademins växel.

I helgen var det dags för en sensommartur med kajakgänget. Som jag redan nämnt hade Z skaffat sig en alldeles egen kajak och nu var det dags för den riktiga premiärturen. Vi begav oss till Stendörren lite söder om stockholm. Ett ställe som jag inte visste mycket om tidigare. Det visade sig vara ett paradis för paddling och en av de vackraste skärgårdar jag sett. En stor del av denna kuststräcka är fågeskyddsområde och inte tillåtet att beträda fram till sista juli. Detta gör området extra populärt för en sensommartur med kajak. Vi var inte ensamma om att rulla fram till iläggningsplatsen på lördag morgon. Ett flertal grupper var redan på väg ut. Men detta kajakparadis klarar att husera många paddlare. Speciellt en dag som denna. Svag nordlig vind med strålande solsken gjorde det möjligt att direkt sikta på de yttersta skären i horisonten som svävade mot himlen likt hägringar.

Vi var fem i sällskapet och några hade hoppat av pga väderprognosen. Visst, den var dålig i veckan. Men på fredagen såg den riktigt bra ut. Vi hade inte förhoppningar att hålla oss torra hela helgen och jag såg hela projektet som “vattensport”. Början blev dock en positiv överraskning och vi snabbfikade innan vi gled ut i det klara blanka vattnet. Vi hade fått kalasväder! Vi paddlade söderut och hade svag medvind. Rakt ner i fågelskyddsområdets myller av småöar. Vi rundade de stora öarna på sydsidan och lunchade på ett flackt skär. När vi närmade oss det yttersta öarna blev man smått desorienterad eftersom alla skär är så flacka och ser likadana ut. Mot eftermiddagen siktade vi in oss på en av de större kobbarna med träd på för att söka nattläger. När vi drog upp kajakerna på stora visskär lyfte två havsörnar och cirklade upp mot skyn. Ön var tydligen redan bebodd. Det bodde även en del mygg på ön, så vi flyttade ut på en udde för att bada och börja med maten. En trerätters som avnjöts i solnedgången. Hela dagen hade vi sett moln längs horisonten.

Under natten drog åskan fram och det regnade galet mycket. En blixt måste slaget ner i ön vi bodde på då knallen kom samtidigt som tältet lystes upp av ett kritvitt sken. Tältet höll, men min hyrkajak läckte friskt. Vi åt frukost i tältet eftersom det fortfarande regnade på morgonen. Nu fick jag chansen att prova min nya skaljacka från Norröna. Våga vägra goretex!

Vi paddlade ut och det var skönt att sätta sig i en kajak med kapell och regnjacka. Man var varm och torr, förutom att det kanske var lite fuktigt i sittsen.  Efter en tur runt de större öarna längst ut vände vi åter söderut. Det var som att paddla på en flod och vattnet låg spegelblankt när det slutade regna. Vi såg åter havsörn därefter simmande minkar och en säl stack upp huvudet när vi satt och lagade lunch på en kobbe. Fler djur som observerades var stor gädda och en lite näbbgädda.  Vi tog samma väg tillbaka och rundade de större öarna på sydsidan. Vattnet var helt blankt på vissa ställen och ljuset vid horisonten var fantastiskt. Här kan man se skymten av Oxelösund i fjärran.

Jag var ganska mör sista biten och helt klart ovan att vifta med armarna två dagar i sträck. Men helgens tur var riktigt lyckad och jag tror att Z var väldigt nöjd med sin kajak.

Runda

Jag har hängt på “do it yourself” trenden lite. En gammal vaxduk från IKEA hade gjort sitt och blev sönderklippt för att tjäna ett nytt syfte. Inför helgen tänkte jag fixa lite vattentäta packpåsar. Men jag började med en specialsydd noskon för Z’s kajak. Idén är att man ska trycka in denna så långt fram i fören det går. Min mammas gamla husqvarna fick åka fram ur förrådet och oljas upp.

Efter att konen klippts till sydde jag ihop långsidan. Jag orkade inte göra en överlappning, utan höll bara ihop sidorna kant i kant. Därefter kunde man vända den ut och in.

För att få ihop öppningen sydde jag en ficka längst upp och trädde i ett snöre tillräckligt långt för att kunna nå påsen från sin plats längst fram i fören.  Det kommer inte att bli helt tätt i öppningen, men så mycket vatten kommer det inte in och öppningen ligger en bit upp från botten. I västa fall får man knyta ett halvslag om öppningen.

Ett lite mer pyssligt projekt var en hemmagjord “drysack”. Vaxduk, sömlim och ett rullningslås som sluter helt tätt. Botten syddes rund och därefter syddes en lång cylinder. Sedan måste man täta sömmarna. I toppen syr man fast 20mm bred  “webbing” som är en svart rem helt enkelt. På remmens ändar syr man fast ett spänne. Hane och hona i var ände. Därefter rullar man bara remmen och sedan knäpper ihop spännet. Rem och spännen kan köpas på naturkompaniet eller välsorterad friluftsbutik.

För att hålla tyget på plats när man ska sy vill man gärna inte nåla. Då blir det ju hål. Så ett tips är att ta dubbelhäftande tejp, men jag använde klädnypor och snabbklämmor.

Hej alla läsare. Idag är det torsdag och vad trevligt att ni tittar in. Det verkar som om hösten är på ingående. Jag fick köra med underställ och jacka på vägen till jobbet i morse. Jag har märkt att mycket av tiden går till att planera och pyssla med alla projekt jag(vi) har. I helgen blir det paddling och september skärmflygning i Slovakien. Om jag skulle räkna in alla saker jag skulle vilja göra skulle jag nog bli tokig. Under veckan måste jag fixa ett sätt att lasta kajaken på biltaket. De ställ som finns att köpa är tyvärr riktigt dyra. Vi måste packa inför helgen och sedan ska jag försöka skaka av mig en mindre förkylning. När det gäller vädret ser det inte så ljust ut inför helgen dock. Upp till 8 m/s, 11 grader och regn på söndag. Ett eld…eller snarare vattenprov för min nya regnjacka. Så jag hoppas att ni läsare kommer att har det varmt och skönt inomhus.

Bild lånad från xkcd.com - Ta gärna en titt.

Nu har Z provat sin nya kajak. I helgen fick vi med oss en Skim Dex upp till Stockholm och igår var det dags för en liten provtur.

Jag har också roat mig med att kolla på lite Kajaker. Än så länge har det gått rätt dåligt. Jag vet inte riktigt om jag är skapt för att sitta i en Kajak, men vi ska ut i helgen och prova. Det blir en repris på förra årets lyckade färd med vårt kajakgäng.

Helgen har gått i glada och trista tecken. Bland annat strular bilen och den är just nu på service. Vi får se vad det leder till eftersom det är andra gången den är inne. Just detta är en av anledningarna till att jag stundom varit utan bil. Riktigt roligt var det dock att besöka festivalen forever young i Kalmar. En nostalgifestival från 80 talet, mer eller mindre. Band hade återuppstått från graven och njöt att få riva av några gamla hittar. Ultravox, alphaville och reeperbahn var riktigt bra. Även artisterna verkade trivas och var förvånade hur varmt det var och att det låg någon vacker byggnad bakom publiken. Kalmar slott var den vackra byggnaden. Under kvällen besökte jag en riktigt bra pub (lilla puben) och en riktigt dålig (söderport). Under lördagen var det också bryggardag på ängö kvartersbryggeri. Bryggmästare Johan och två andra hembryggare hade börjat tidigt med att mala malten och produktionen var i full gång när jag stack in huvudet på förmiddagen. Under dagen bryggdes den första portern på detta bryggeri. Det ska bli spännande att prova det färdiga resultatet.