Freddes Blog

I helgen skickade jag ut en förvarning till mina bekanta. Jag och Z ska gifta oss. Nu när det är officiellt, kan jag skriva lite om det. I Slovakien ska man inte skicka ut inbjudningar till ett bröllop mer än några veckor innan. Då kan bli lite tajt med att planera resor eftersom det kommer att äga rum just i Slovakien. Vi förlovade oss i december. Enligt traditionen i Slovakien ska man även fråga föräldrarna eller fadern till bruden om ett giftemål är tänkbart. Det gjorde inte jag. Jag ansåg att det var brudens sak att avgöra. Därefter är det bara bruden som har en förlovningsring fram till vigseln. Så man kan säga att jag fortfarande är fri, men dagarna är räknade.

Det är mycket som skiljer, men ändå inte. För de som kommer blir det ett väldigt spännande och annorlunda bröllop. Det blir mycket fokus på natur och vi kommer hålla till i Låga Tatrasbergen. Det kommer att bli mycket planering under våren och jag ska försöka hjälpa alla gäster med resor och boende.

Mina förhoppningar är att det ska bli en blandning av Svenska traditioner och Slovakiska. En mycket bra mix och jag vill inte avslöja några detaljer av. Man kan säga att det vore dumt att uppmuntra vissa traditioner och helst ska folk inte planera några av dessa. Allt kommer att visa sig när det väl är dags. Det blir en utmaning för de Svenska gästerna att sätta prägel på tillvaron och resultatet kommer förhoppningsvis bli en internationell fest.

Jag sitter på en buss och vill bara passa på att ge en eloge till firman som kör dom. Internet funkar fint betydligt bättre än min dator som trycker ner musknapparna lite när den själv vill och space måste användas med lite mer våld. Ett fenomen som jag noterat är vilken rusning det blir till toaletten på bussen så fort de kör iväg. I Sverige ska man betala för allt och klart att man ska betala för att gå på toa. Så istället håller alla sig tills de kommer på bussen. Det tar bara några minuter så har urinen skvalpat runt och skapar en behaglig doft i bakre delen av bussen - där jag sitter. Klart, jag kan ju flytta fram, precis som i skolan när man inte hörde var läraren sa. Eller så gillar jag helt enkelt att välja var jag vill sitta. Borde inte bussbolaget själva tjäna på att ha en toalett där folk sitter och väntar på bussen? Det borde bli mindre söl. Nåväl, de har kommit igång med 220Vs uttag vid de flesta platserna också. Resan börjar nästan bli uthärdlig. Jag kanske skulle kolla in en såndär widescreen laptop eftersom en vecka i Paris inte gjort att magen krympt direkt och platserna på bussen redan är trånga som de är.

När man håller på med systemutveckling märker man hur bra eller dåligt vissa program passar in på skärmen.  Det är plattskärm som gäller sedan länge och nu blir det allt populärare med widescreens. Jag provade en riktigt bred laptop i veckan. Den var väldigt låg, men för bred för min datorväska. När man använder word går det bra att ha två dokument öppna bredvid varandra.  Om man däremot jobbar med ett dokument eller använder en webbläsare - blir det mycket skrållande.  Kanske är det därför man kan köra exchange och thunderbird i vertikal vy. Skärmen delas i en lista med mailen till vänster och själva innehållet i en ny ruta höger. Perfekt för widescreens. Men kanske är den mest troliga anledningen till att det nästan bara finns breda skärmar på marknaden är att folk vill se på film.  Sedan kan man ju klaga på att en större laptop ser helt konstig ut med bred skärm. Man får ju i varje fall plats med tangentbordet som har en ännu bredare design än skärmen. Men nu ska man bara klämma in musmattan också eftersom “tappen” blir allt mer ute. Synd eftersom det är den jag använder på min antika D600.

Genom fönstret ser jag höghus och bilar som snurrar i rondeller. Himlen är grå och det är ruggigt väder som en helt vanlig vinterdag i Europa. Det sägs att det är snökaos i Sverige - igen. Men som tur är har vi valt rätt vecka att åka till Paris. Eller ja, en förort till Paris. Jag har fortfarande inte sett stan, men det gör ingenting. Jag har sett den förut. Visst är den fantastisk och hade jag varit 10 år tillbaka i tiden hade jag flyttat hit. Kanske inte för alltid, men för en tid. Precis som alla andra länder jag vill eller velat flytta till, så har det nog aldrig varit för alltid. Men jag har ett helt annat problem att lösa. När jag kommer hem är det dags att pendla som vanligt. Som det ser ut nu, blir det åtminstone till sommaren. Vi har den bästa tänkbara vinter i Sverige, men just denna sommaren längtar jag extra mycket till.

Bara en egen mental notering. Ska jag explodera eller ta en valium? Jag struntar i hur framtiden ser ut, men jag vill gärna kunna påverka den själv och i varje fall försöka styra den. Att bara åka med strömmen är frustrerande och jag öskar jag hade mer kontroll på situationen.

För den som tror annat anstränger jag mig faktiskt för att denna blogg inte bara ska handla om mat. Så idag tänkte jag skriva lite om mat. Jag befinner mig trots allt i Paris och de jag bor hos lagar bättre mat än på en finare restaurang. Jag får hitta något annat att klaga på helt enkelt. Igår var vi och åt lunch på ett italienskt ställe. När det är tipico Italiano - stiger oftaförväntningarna till skyarna. De plockades snabbt ner med en maträtt som kunde ha varit fantastisk, men slutade sådär. Fortfarande gott om man säger så, men ravioli med tonfisk och gröna ärtor. En annorlunda kombination jag aldrig testat. I toscana gillar man att koka gröna ärtor med bacon, fläsk eller vildsvin. Man gillar också att blanda tonfisk med kronärtskocka, kapris, tomat och oliver. Restaurangen var förmodligen inte toscansk, om den nu verkligen var italiensk.

Inatt har jag drömt om goda ostar och stora marknader av delikatesser som aldrig tog slut. Jag är inte helt insatt i ämnet, men svenska regler och tillstånd gör det ganska svårt att sälja mat över huvud taget. Ett system som gynnar stormarknader. Folk ska handla i grupp, då är allt under kontroll. Något som också främjas av detta är turism. Vill man handla gosaker är det enklare att åka utomlands. Vilket är egentligen bäst för globalisering? Att folk åker till maten eller att maten åker till folket?

Jag har haft en alpin helg i småland och även om Kisa ligger i östergötland räknar jag det som småland ändå. Östergötland är ju platt och det kan man inte säga om Kisa. Snön som kom innan jul ligger kvar och i veckan som varit kom det puder. Det låter kanske som en vanlig svensk vinter? Men småland har förmodligen fått sin bästa vinter sedan 80-talet. Det var fantastiskt att åka i en backe med mycket natursnö och ingen is. Trots en iskall väntan i uthyrningskön på nästan 2 timmar var vi vid gott mod och åkte konstant tills mörkret hade fallit och liftarna stängdes. De hade vett att ta betalt, men med tanke på hur bra åkningen var och hur bra utrustning jag hade turen att få,  kunde jag inte klaga det minsta. Ett toppbetyg för Kisa och tolvmannabacken. Dagen efter provade vi längdåkning mitt i skogen utanför blackstad. Skidspåren var i toppklass med nypreparerade spår utan is. För ovanlighetens skull har jag snart fått ihop 4 mil längdåkning denna vinter och mer ska det bli.

Jag hade tänkt fokusera lite på träningen denna vecka. Efter att ha provat front squat i förrgår kan jag knappt gå. Jag har formodligen aldrig haft så mycket träningsvärk i låren någonsin. Jädrans vad den tog. Så idag blir det nog en paus. Som vanligt hade jag tusen saker att skriva om, men det mesta försvinner när jag väl sätter igång.

Det blev ganska bra uppslutning på fredagens födelsedagsfest. Det var första gången jag hade den på en fredag och det var kanske därför den slutade lite tidigare än vanligt. Barnhanteringen har blivit mer komplicerad alltefter mina kompisar bara får mer och mer barn. Hur som helst hade vi riktigt roligt. Ett stort antal länder representerade, säkerligen alla politiska ideologier och ett antal olika sexuella läggningar.  En bra mix för mig som gillar fritänkande människor kombinerat med integration. Jag varken han dricka mig full eller äta något. Eftersom ölimporten fortfarande befinner sig utomlands, tog den öl som fanns snabbt slut. Tur att vi hade bubbel att köra vidare på. All mat tog också slut vilket säkert berodde på stort antal gäster. Tack alla!

Dagen efter åkte vi skridskor vid Hellasgården. Det var packat i bastun och isvaken var full. Vi skippade det. Fullt var det även på moderna museet som hade sista visningen av Dali utställningen idag. I skrivandets stund köar fortfarande Z för att komma in. Kön såg ut som den till Louvren i Paris för att se Mona Lisa. Det blev en bang på den fårskocken för min del.

Frosten har nått oanade proportioner och Stockholm har förvandlats till Narnia. Kallt, ingen vind och fuktig stockholmsluft håller staden i sitt grepp. Men det brukar sällan vara länge. Igår blev det en frostig krogrunda. Det jag tänkte skriva om är ganska smalt, men det är fascinerande hur gott det är med ofiltrerad och opastöriserad kvalitetsöl. Jag stannade till på Svejk och kollade in utbudet. Bernard, som är en av de lite dyrare tjeckiska ölsorterna fanns på fat i just ofiltrerat tillstånd. Det smakade fantastiskt. Alla smakämnena fanns kvar och ölet hade säkert aldrig nått en högre temperatur än 20 grader plus efter tappning. Det hade varit gott att värma sig med lite varmt kryddat vin, men nu fick det bli kall öl. Jag mindes besöket i Urquells katakomber där ölet bryggs för turister på traditionellt vis. Förmodligen världens i särklass godaste lager görs i denna källare i öppna kar i 7 graders temperatur. Av denna ölsort kan man dock inte dricka lite mycket och lika fort. En tunn ljus vanlig lager slinker ner betydligt lättare.

Vi besökte därefter Östgötakällaren, som varken ligger i en källare eller i Östergötland. En restaurang på söder med centraleuropeiskt tema. Eftersom vi ändå är inne på öltemat. Det serveras König Ludvigs Dunkel på fat på Östgötakällaren. En öltyp man inte ser helt ofta. Där finns även Schneider Weiss, ett riktigt bra veteöl. Intrycket var positivt och bra service. Precis som i Tjeckien hade kvalitén på kaffet ingen undre gräns. Där kan kaffet vara bra, men det kan också vara hur dåligt som helst.

Att suga i sig ett företags budget är ofta en bra affärsidé. Vi tar ett exempel. Ett företag ger pengar till att starta en verksamhet för att sysselsätta arbetslösa och stimulera uppstart av nya företag.  Arbetslösa kostar samhället pengar och det vore ju bättre om de jobbade. Företaget som tar på sig uppdraget kör igång med rekrytering och coachnig. Målet är att deltagarna ska kläcka nya idéer och att hämta stöd från näringslivet. Vi struntar i det faktum att näringslivet är en ganska lös term och omfattar alla som jobbar och driver företag. Utan kontakter, erfarenhet och specialkunskaper kan det vara svårt att kläcka idéer från scratch. Då kan man förstå glädjen över att de tips man får från coachen om att starta ett företag som hjälper arbetslösa med att komma igång med nya företag och att söka jobb. Men vänta, var det inte det vi höll på med? Är det någon som hört talas om pyramidspel?

Snöröjning är också något jag också funderar på att börja med. Det gäller bara att ha en traktor och hålla sig beredd. Det har inte snöat i Stockholm på över en vecka. Trots detta kör traktorer och plogar skytteltrafik på gatorna och röjer överallt. Något som jag noterat är att det även röjs lite på nätterna. Det passerar alltid en skrapa utanför mitt hus mellan 23-24 varje kväll. Trots att det inte kommit någon ny snö. Så, hur funkar det egentligen? Man får passa på. Det blir ett snökaos per år. Faktureringsfönstret är litet och bäst utdelning blir det på så obekväm arbetstid som möjligt. Efter kl 23 går väl natt-taxan igång och då borde man kunna skriva dit en nolla till på fakturan. Ingen ifrågasätter förstås om den där plogningen verkligen behövdes. Ingen vill ju vara ansvarig för en trafikolycka eller att snöröjningen skötts dåligt. Jag minns den hukande sandbils chauffören som gled uppför isgatan på nyårsafton kl 11 på förmiddagen. Han visste mycket väl att skidliftarna öppnade kl 10 och att det var så alla besökare skulle upp för den isiga backen. Hade han fått kamikaze fakturera hade det sett ut som saharaöknen och det hade blivit Paris-Dakar uppför istället.